onsdag 24 januari 2018

Nu så.

Det tog visst lite tid, från första proverna till att faktiskt få starta. Jaja. NU, i alla fall, alldeles snart (förhoppningsvis) kör vi igång ivf nr 2. Betalt och klart och på måndag smyger vi igång med sprutinfo. Den här gången ska min käre make få äran att vara sprutansvarig. Han vägrade liksom lite sist, men har nu så dåligt samvete över att jag fick kämpa med att sticka mig själv, att han nu lovat att hjälpa till trots att han är mer spruträdd än jag. Jag hoppas han inte svimmar. Och den här gången är det fokus på sprutor direkt. Ingen nässprej. Det är tydligen det nya nu, att man nu kan välja mellan korta och långa programmet. I det korta nedreglerar man inte kroppen. Enligt läkaren ingen större skillnad, mer än att det korta programmet är just kortare. Så vi valde det. Möjligtvis något fler sprutor än sist sitället, men det överlever jag. Och förhoppningsvis även han.

Vi blev dock lite förvånade efter resultatet på spermaprovet. Det var nära nog normalt. (!?). Lite färre simmare per milliliter och kanske i lägre spannet vad gäller rörlighet, men utifrån totala mängden ändå ganska bra, och kan klassas som ett normalt prov. Jämfört med förra som var värdelöst. Och alla läkare som däremellan sagt till oss att spermans kvalitet brukar i regel inte bättra sig när den var så illa som den var där en gång i tiden. Sen blev vi visst gravida, och sen inte.. Men ändå. Det satte lite griller i huvudet. Normalt prov borde kunna leda till graviditet. Varför har jag inte blivit gravid igen? Är det mig det är fel på den här gången? Eller har vi bara inte prickat rätt? Läkaren konstaterade samtidigt att vi trots provresultatet faktiskt inte blivit gravida trots ihärdiga försök så hon trodde ändå att IVF var nödvändigt om vi nu ville ha fler barn. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är märkligt. Mig är de inte alls intresserade av att utreda något värst. Kanske är det så när vi nu bekostar cirkusen själva den här gången, att alla tackar och tar emot pengar och ingen ifrågasätter eller vill se över andra möjligheter. (Och jag bara betalar och ifrågasätter inte heller, tydligen..) Dumt eller inte, men nu har vi ju legat i ett helt år igen utan resultat, så ivf kanske är det snabbare sättet, om än betydligt dyrare än att fortsätta försöka på egen hand.

Hursomhelst så var planen nu då att börja med första sprutorna dag två i mensen nästa gång den kommer. Vilket blir 14 feb, om allt faller sig rätt. MEN, det skulle innebära att äggplock mycket möjligt kan komma att ske någon gång mellan 20-23 feb berodende på hur kroppen reagerar på sprutorna. Och vart befinner sig min käre make med sina eftertraktade spermier just mellan 20-23 feb? Jo, någonstans djupt inne i de dalländska skogarna på jobb, åt helt fel håll och alldeles för långt från mina ägg för att det ska kunna hända något spännande. Han som aldrig jobbar borta, måste vara borta JUST DÅ. Så vi håller nu tummarna för att min mens ska bli extra sen den här gången så att behandlingen blir några dagar förskjuten.. Annars blir det att vänta till mars innan vi kan ivfa.. Fast vänta nu, vart befinner sig min käre make och hans spermier runt den 20:e i mars? Jo, i Stockholm, nedsövd på operationsbordet, för att operera bort sina visdomständer. Och mår kanske inte tillräckligt prima dagen efter heller för att åka till USÖ och göra sitt jobb i ett rör. JAMEN HUR UPPTAGEN KAN EN MAN VARA RUNT DEN 20:E? Alldeles för många månder i rad??

Så vi får se. Vi håller tummarna för att mensen kommer typ den 16:e istället för den 13:e..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar