tisdag 1 november 2016

Chocken har inte lagt sig än

Jag kan fortfarande inte riktigt förstå det. Det känns så overkligt, så oväntat. Så fantastiskt! Trots att vi bestämt oss för att försöka själva hade vi ändå helt mentalt och ekonomiskt förberett oss för en IVF, och lite praktiskt också genom att vår barnmorska förberett en uppstart av det hela. Så försök på egen hand kändes mest som ett förspel inför det där världens längsta samlag som en IVF innebär.. Men att det nu gick ändå. Och så snabbt! Och jag som inte alls väntat mig detta hade inte en tanke på folsyra eller andra viktigheter. Och har nästan glömt allt om vad man ska tänka på som gravid. Minska kaffet ja (fasen!). Och inte bada i jaccuzzin på ett tag (jaja..).

Om pyret stannar så långt så ska jag förverkliga drömmen jag hade hösten för 6 år sedan när vi började försöka och jag fantiserade om att genom en inslagen julklapp skulle få förmedla nyheten till mamma och pappa mitt på julafton. Jag kommer passera vecka 12 den 22:a dec. Så lyckas jag hålla det hemligt tills dess så är det så de ska få veta!

Jag är så förväntansfull, så nipprig, så lycklig! Sist jag var gravid var oron för missfall så överhängande att det var svårt att låta lyckan spira. Skulle det inte ha gått skulle hela processen för att försöka igen vara så jobbig och tuff och lång och det spädde på oron mycket mer. Visst kommer orostankar över en nu med, men lyckan över att vi klarade det själva den här gången är total. Att vi faktiskt kan göra barn! Trots allt!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar