onsdag 14 september 2016

Okej. Round 2.

Det tog visst ett tag att få tummen ur. Eller snarare spiralen. Det har ju varit smått fantastiskt (underdrift) att vara totalt mensfri, och jag ville verkligen inte skiljas från min befriare. Valde helt enkelt en sista blödarfri sommar, innan hela den här karusellen med barnjakt skulle köra igång. Men nu så rykte spiralen för några veckor sen och mensen kom som ett brev på posten bara några dagar senare. Kände mig helt förvillad i tamponghyllan på Konsum, liksom helt glömt bort efter två och ett halvt mensfria år vad det är man ska ha. Både byxor och livrem tänkte jag och köpte flera med kartonger och förpackningar med diverse bindor, tamponger och trosskydd. Safety first.

Vi har valt att prova lite själva först. Trots att det kanske egentligen inte är någon idé. Men det har ju ändå gått fem år sedan vi gjorde vår utredning, och man vill ju gärna tro att de där simmarna har piggat på sig en del sen sist. Kanske är det lönlöst och de är precis lika kassa som förut. De var ju inte bara väldigt få, utan simmade under all kritik. Kanske betyder det att något hormonstörande har förstört dem för all framtid. Men vad är väl det sista som dör om inte hoppet. Vi provar hursomhelst. Ett litet tag. Så får vi se om vi hoppar på hela den där IVF-svängen igen framöver.

Den här gången ska jag försöka vara lite cool. Inte förvänta mig nåt. INTE planera namn innan ägglossning ens skett. Och så. Är så satans rädd att lyckan av att ha fått en fantastisk unge ska förtas över sorgen att det aldrig blev en nummer två. Därför försöker jag hålla lite balans på mig själv den här gången, och inte tänka så förbaskat mycket. Wish. Me. Luck.