tisdag 1 maj 2018

Minus idag med

Nä, det blev alltså inget denna gång. Blä. Vi har bestämt oss för att vänta till efter sommaren med nytt försök. Nästa månad skulle det annars krocka med utlandssemester och efter det lär kliniken ha sommarstängt, så i augusti kör vi väl igen då.

Och fram tills dess ska jag få dricka hur mycket kaffe jag vill.. och Prosecco!

måndag 30 april 2018

RD 10

Nä, mensen kom inte med buller och bång under helgen som jag trodde. Den mesar sig med lite halvblod, sådär färgat bara, och där är det kvar. Men testerna visar fortfarande otvetydigt minus, så jag antar att det bara är lutinuset som drar ut på det.

fredag 27 april 2018

Fan också

Äsch. Där kom en liten blödning också, då är mensen här inom 24 timmar. Yes. Gött. Och inga ägg till frysen? Inga ägg till frysen. Dryga 32 000 nånting, rakt i sjön. Yey. Osv osv.

RD 7

Testet i morse var lika vitt och blankt som Arktis vidder. Så himla onödigt.

torsdag 26 april 2018

RD 6

Nu är första gången sedan starten som väntan börjar tära. Nu tänker jag på det hela tiden, från att ha varit ganska chill med tankarna. Det liksom känns som om jag är gravid, dock bara i huvudet, vilket skrämmer mig, jag inser att jag omedvetet förutsätter att det är så.. Vilket i sin tur gör mig så rädd för besvikelsen om det nu INTE är så. Idag köpte jag ett testa-tidigt-test. Även om det är för tidigt att testa, så bara måste jag ändå prova, imorgon bitti. Kanske urdumt, för det kanske ändå inte kommer visa något, och vad i hela friden ger det mig då? Men jag liksom hoppas så innerligt på ett svagt streck som tillåter mig fortsätta hoppas. Jag kan liksom inte bärga mig längre. Sist fick jag jättesvagt på rd 9 om jag inte minns fel. Imorgon blir rd 7, fast med blastocyst istället för 2-dagars. Vet egentligen inte om det gör skillnad eller ej, ägget har ju fortfarande bara varit i kroppen en vecka. Jaja skitsamma, jag ska testa imorgon. Är jag gravid så är jag ju, oavsett om det syns eller ej, och vice versa. Det kommer bara fortsätta bli väntan på slutgiltiga resultatet även om jag testar imorgon, men då det känns ju ändå som att jag GÖR någonting i allafall. Annars blir jag galen.

måndag 23 april 2018

PUPO!

I lördags fick vi tillbaka en blastocyst! :) Embryologen sa att hon hoppats att det skulle öppnat upp sig lite till, det var väl inte en fullt utvecklad blasto men på god väg, att det kanske egentligen kunnat sett perfekt ut senare samma dag om de väntat. Men det var i alla fall det som utvecklat sig bäst och därmed var mest lämpligt att återföra. Vi fick se en bild på det, och jag är så ånger på att jag inte bad att få en kopia, eller ta ett foto. Hon kunde peka ut på ägget var fostret höll på att bildas, så sjukt. Hon kunde inte svara på än om det blev frys för något av de andra äggen, de skulle vidareodlas ett tag till så får vi svar på det under veckan. Har inga jätteförhoppningar på det eftersom de tillochmed under dag fem verkade osäkra så.. Men i alla fall när jag väl lagt mig tillrätta i stolen tittade emryologen in i rummet igen och sa att ägget redan utvecklats ytterligare så att det såg ännu bättre ut, så det var ju verkligen på gång.

Insättningen gick bra även om jag även denna gång höll på att spricka av kissnödighet innan. Varför gör jag så? Eftersom jag fött barn och inte är lika bra på att hålla tätt som innan.. så var jag lite nervös över att jag skulle råka kissa ner läkaren om hon skulle klämma för hårt mot magen. Som tur var fick jag hålla i ultraljudsapparaten själv denna gång och kunde trycka lagom hårt för att inte råka göra situationen minnesvärd på helt fel sätt..

Nåväl. Nu är jag ju då ruvare! Eller pupo om man så vill (pregnant until proven otherwise) :) Alltså ytterligare en milstolpe avklarad i denna process av tusen milstolpar.

Nu ska jag fokusera på annat ett par veckor för att glömma den olidliga väntan på yes or no. Och det blir inte så svårt för den här mamman är på kurs en vecka och bor på hotell och har fantastisk egentid (såå värd det) och njuter av varenda sekund (säger jag nu, första kvällen, kanske jag pratar annorlunda om några dagar.. När jag längtar ihjäl mig efter de där hemma.)

Nu hotellsäng, chips och kasst teveutbud (Bara SVT 1+2 och TV4? I en hel vecka?!)

tisdag 17 april 2018

5 av 7

Nu har vi fått resultatet, 5 av 7 ägg har blivit befruktade. Nu ska de ligga på långtidsodling fram till på lördag, då vi ska tillbaka och förhoppningsvis få tillbaka ett fint exemplar. Hoppas också på något till frysen! Sist blev ju 11 befruktade, och det betydde ju ändå inte att det gick att använda fler än ett.. Men känner mig ändå hoppfull.

Idag är jag lite öm i magtrakten, humöret har inte varit på topp och jag tog en extra dag hemma från jobbet, vilket nog var välbehövligt.

måndag 16 april 2018

Resultatet

Resultatet blev 7 ägg. Som i jämförelse med förra gångens 17 st kändes lite pluttigt. Framförallt med tanke på att det bara blev en funktionsduglig blastocyst då.. Något ägg hade tydligen redan släppt i förtid, samt att några blåsor fortfarande var för små. Nu är det bara att vänta och se vad morgondagens besked säger, men måste medge att jag redan känner mig lite besviken. Den här gången gjorde det mer ont, iaf på vänstra sidan. Vi var nog första paret att komma in så vi slapp vänta så länge och det var ju snabbt över i alla fall. Nu vila resten av dagen.

Så redo vi kan bli..


Så var vi här igen då. Samma outfit, samma ställe, men 6 år klokare. (Kanske. Det försvinner ju lite hjärnceller under småbarnsåren..)




söndag 15 april 2018

Dan före plockaredan

Imorgon är det äggplock. Det har inte varit så nervöst hittills, men när jag tänker på själva ingreppet börjar det knyta sig lite i magen. Men det gick ju bra sist..

Förvånad över hur lite som känns av i kroppen denna IVF. Förutom ömma bröst och lite extra flytningar, så ingenting. Helt som vanligt i övrigt. Visserligen skrattade jag bokstavligen så jag grät häromkvällen över ett inslag på TV där en reporter upprepade tillfällen råkat presentera Bertil Kalufors som Bertil Falukorv. För att ganska direkt efter det börja gråta på riktigt.. Inte helt som vanligt kanske, men förutom just den incidenten så har humöret varit normalt också..

Hursomhelst imorgon gäller det, upp i ottan och dra kosan mot USÖ. Vi önskar mig och äggen lycka till!

lördag 14 april 2018

Sista sprutdagen


Igår var sista sprutkvällen med Menopur och Orgalutran! Den här gången blev jag tvungen att spruta mig själv eftersom maken var på galej. Hade lite ångest över det innan, för även om jag gjorde det själv förra IVF:en känns det svårare nu (är det att jag är äldre?). Jag vet inte riktigt vad det är, men själva sticket i samband med spärren att trycka in en nål i sitt eget skinn, ja jag vet inte. Jag preppade faktiskt med bedövningssalva, och det gjorde hela skillnaden, att inte känna själva sticket förenklade ju betydligt!




Över lag har sprutorna varit jobbigare än vad jag trott. Än vad jag mindes kanske snarare. Mannen har ju hjälpt mig den här gången, men ändå har sticken varit jobbiga. Vill helst slippa göra det igen... Herregud vad jag hoppas att jag inte behöver göra det igen! Kanske inte så mycket för att sticken är jobbiga, utan för att allt är jobbigt. Mest mentalt förstås. Väntan och ovissheten och rädslan för besvikelsen och allt det där.

Ikväll är det dags för sista sprutan, Ovitrelle. Jag hoppas innerligt att det finns tillräckligt med ägg på måndag. Sist tog jag ut 17 om jag inte missminner mig, men bara ett gick att använda. Oddsen är ju inte så goda och det gör mg nervös. Tänk att gå igenom allt utan att äggen går att använda sen. Det händer ju en del. Det är ju det, så många moment som ska klaffa för att det ska sluta upp i en graviditet det här.

När jag berättade för mamma att vi gör en IVF igen blev hon så glad att hon satte saliv i halsen och fick en hostattack för att sedan börja prata om barnvagnar och beräknad förlossning och vad ska sonen säga om ett småsyskon. Som om jag faktiskt sagt att jag var gravid. Fick ju bromsa henne med att vi inte är där ännu, men hon kunde inte hejda sig. Det var ju gulligt och så, och man fick med sig lite av det där hoppet och glädjen i tanken på ett småsyskon. Men vi är ju faktiskt inte där än.


onsdag 11 april 2018

VUL

Idag var det dags att räkna äggblåsor. Och det fanns allt några stycken, men inte tillräckligt många mogna för att göra äggplock redan på fredag. Jag fortsätter fram till fredag med åter höjd dos av Menopur, sedan är det dags för Ovitrellen på lördag, för att sedan åka till USÖ för äggplock på måndag!